tappat andan
Vad hände med mig? när kom jag till denna punkt? varför just nu? Så många frågor, så lite svar.
min kropp går sönder, mitt inre gör motstånd, jag vet vad jag gör fel men vet inte hur jag ska få det rätt. "livet leker, kör bara", SLUTA! jag orkar inte. vet varken ut eller in, och det finns ingen att dela detta med, eftersom jag inte vet vad jag ska säga. jag förstör allt viktigt i mitt liv. lever för det sociala, vad är jag så fruktansvärt rädd för? att jag ska lyckas i livet? att jag ska bli som mina föräldrar? att jag inte ska leva upp till förväntningarna? Allt. jag önskar jag hade någon att skylla på. jag tänker, och tänker..vem hittar jag? Mig Själv. ångesten går inte ens att beskriva. jag kan inte göra någonting rätt längre. jag kan inte ens hålla kvar de som jag älskar, de som jag bryr mig om. allt har blivit så ytligt. som att jag inte visste det innan? Jo. men det har aldrig skadat mig så mycket som nu. vem ska reparera det? hur? Så många frågor, så lite svar. döda mig. eller låt mig slippa detta. vilket som. hur som helst, jag orkar inte mer. och när det inte finns ork, så pajar allt det viktiga i mitt liv. vänner, jobb, skola. hur har det gått på någon av dessa fronter nyligen..? vänner: jag är osams med en av de mest betydelsefulla i mitt liv. vänner som betytt mycket börjar tina bort, bara för att nya ska få plats. vill jag ha det så? Nej. jobb: allt gick bra tills denna helg, då jag tagit fel på jobbpassen och missade att jag skulle jobbat på söndagen.. hur Fan lyckas man med det? Så många frågor, så lite svar. det är ett mirakel om jag får jobba kvar, jag som började avancera mig där.. fyfan annika. skola: frånvarande. det är allt jag har allt säga. frånvarande. ingen entusiasm. hur ska jag lyckas ta studenten? jag kan inte ens fatta att det är Mig jag pratar om..JAG SKÄMS ÖVER MIG SJÄLV. undrar vad mina föräldrar skulle säga om de visste? varför ljuger jag för mig själv och mina nära? Så många frågor, så lite svar.
Varför kan ingen hjälpa mig? varför Jag, som annars är 100 % öppen, varför kan jag inte dela detta med någon annan? varför, varför väljer jag att skriva detta i en "dagbok" som VemsomHelst kan läsa, vemsomhelst kan få reda på mitt inre. varför väljer jag det istället? fråga mig inte, för jag har inget svar. jag vill inte vara denna tjej, denna partytjej som spenderar ekonomin på alkohol och ytligheter för att förtränga bort en ångest som gror. jag vill inte vara denna person som förstör allting bara för att hon märker att för nuläget, så finns det så mycket annat roligt, men som inte kan sluta lyckligt iaf.. jag vill inte vara den som är den. den som är så självdestruktiv mot sin själ, som inte kan göra sig själv lycklig, som skapar problem när det inte finns några kvar.
Jag Vill Inte Vara Annika Sandqvist.
ni har inte läst det här. det här finns inte. och imorgon ska jag vakna,gå till skolan med ett leende på läpparna och göra så som folk förväntar sig av mig...
För VEM, vill umgås med Denna Annika Sandqvist ni just läst om?
min kropp går sönder, mitt inre gör motstånd, jag vet vad jag gör fel men vet inte hur jag ska få det rätt. "livet leker, kör bara", SLUTA! jag orkar inte. vet varken ut eller in, och det finns ingen att dela detta med, eftersom jag inte vet vad jag ska säga. jag förstör allt viktigt i mitt liv. lever för det sociala, vad är jag så fruktansvärt rädd för? att jag ska lyckas i livet? att jag ska bli som mina föräldrar? att jag inte ska leva upp till förväntningarna? Allt. jag önskar jag hade någon att skylla på. jag tänker, och tänker..vem hittar jag? Mig Själv. ångesten går inte ens att beskriva. jag kan inte göra någonting rätt längre. jag kan inte ens hålla kvar de som jag älskar, de som jag bryr mig om. allt har blivit så ytligt. som att jag inte visste det innan? Jo. men det har aldrig skadat mig så mycket som nu. vem ska reparera det? hur? Så många frågor, så lite svar. döda mig. eller låt mig slippa detta. vilket som. hur som helst, jag orkar inte mer. och när det inte finns ork, så pajar allt det viktiga i mitt liv. vänner, jobb, skola. hur har det gått på någon av dessa fronter nyligen..? vänner: jag är osams med en av de mest betydelsefulla i mitt liv. vänner som betytt mycket börjar tina bort, bara för att nya ska få plats. vill jag ha det så? Nej. jobb: allt gick bra tills denna helg, då jag tagit fel på jobbpassen och missade att jag skulle jobbat på söndagen.. hur Fan lyckas man med det? Så många frågor, så lite svar. det är ett mirakel om jag får jobba kvar, jag som började avancera mig där.. fyfan annika. skola: frånvarande. det är allt jag har allt säga. frånvarande. ingen entusiasm. hur ska jag lyckas ta studenten? jag kan inte ens fatta att det är Mig jag pratar om..JAG SKÄMS ÖVER MIG SJÄLV. undrar vad mina föräldrar skulle säga om de visste? varför ljuger jag för mig själv och mina nära? Så många frågor, så lite svar.
Varför kan ingen hjälpa mig? varför Jag, som annars är 100 % öppen, varför kan jag inte dela detta med någon annan? varför, varför väljer jag att skriva detta i en "dagbok" som VemsomHelst kan läsa, vemsomhelst kan få reda på mitt inre. varför väljer jag det istället? fråga mig inte, för jag har inget svar. jag vill inte vara denna tjej, denna partytjej som spenderar ekonomin på alkohol och ytligheter för att förtränga bort en ångest som gror. jag vill inte vara denna person som förstör allting bara för att hon märker att för nuläget, så finns det så mycket annat roligt, men som inte kan sluta lyckligt iaf.. jag vill inte vara den som är den. den som är så självdestruktiv mot sin själ, som inte kan göra sig själv lycklig, som skapar problem när det inte finns några kvar.
Jag Vill Inte Vara Annika Sandqvist.
ni har inte läst det här. det här finns inte. och imorgon ska jag vakna,gå till skolan med ett leende på läpparna och göra så som folk förväntar sig av mig...
För VEM, vill umgås med Denna Annika Sandqvist ni just läst om?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag har faktiskt ofta trott att du har haft det "perfekta" livet, många vänner, bra i skolan, social & så man "ska" vara. Men nu när jag läste ditt inlägg så såg jag faktiskt att du inte heller har det så bra. Men jag hoppas det blir bättre för dig, jag tror du kommer få kontroll över allt snart! :)
Trackback
