chockad över mig själv
LIVET ÄR EN FEST. är det så? ett bra tag har mitt liv varit det. en Fest. en enda stor pågående fest. dricker fredag lördag. ibland till och med onsdag. när hände det här? anses det vara mycket eller normalt? vart går gränsen för vad som är mycket?
jag är så trött på alla förväntningar.
folk frågar vad jag ska göra i helgen.
jag säger: PARTY PARTY!
och dom svarar: ovanligt! blink blink..
om jag skulle svarat: nej i helgen ska jag nog bara ta det lugnt,
så skulle dom svara: haha roligt skämt!
man har glömt bort hur det var på den tiden då en mysig tjejhemmakväll med tusen tjejfilmer och kilon med godis betydde mer än en Bag 'n Box. och även om jag inte klagat hitills på mitt sätt att leva, och även om jag älskar att festa och dansa loss, så skulle det vara skönt att bara ta en break. paus från allt ständigt uteliv och bara krypa ihop med en filt i en soffa med en kille. (och även där har vi ett problem, eftersom det saknas en kille).
Singellivet är bättre än Relationslivet? är det så? så mycket om jag än älskar att vara singel så är det aldrig fel att ha mysiga kvällar med någon man tycker om.
tänker på The O.C... när Marissa har hamnat på sjukhus för att hon tog en överdos. en psykiatriker kommer till sjukhuset och ställer lite frågor.. lyssna: Dricker du alkohol? Mycket? Har du någonsin druckit så mycket att du tuppat av?
jag har aldrig tuppat av, men tänk om det bara är en fråga om tid?
det här är ju ett känsligt ämne, för ALLA. och jag blottar mig nu. men om folk säger till en att tänka till, att fundera över att kanske tagga ner lite på festandet.. ja, då finns det nog en anledning till varför dom säger så.
Jag tänker... vad tror ni?
jag kanske bara borde uppskatta andra saker i livet lite mer, se med nya ögon. inte se livet genom ett glas eller en flaska. (Gud nu låter jag som en alkoholist!)
Jag är INGEN alkoholist, men jag vet vad alkohol kan göra med folk, och jag vet att fler folk i min närhet borde tänka mer på detta så som jag gör nu. DET SKADAR INTE. inte så som alkohol skadar.
och jag är trött på att folk inte verkar ta mig seriöst bara för att jag festar mycket. jag är fortfarande en person med känslor och funderingar, åsikter och idéer, precis som alla andra.
jag är inte mer eller mindre värd för det.
Tack för mig / Annika
Intressant att denna tanke faktiskt har slagit dig när jag för inte så länge sen faktiskt nästan tog upp det här? Hur olikt våra liv var. Bra dock att du faktiskt har kommit ner på jorden lite, som dag och natt det här inlägget och det tidigare där du berättar om den galna natten som verkar ha VARIT du men som kanske sakta håller på att försvinna, eller den lever säkert vidare och kommer tillbaka, inte lika ofta bara. Angående killar så vet du att du kan få i princip vem som helst. Som i en saga.. Du är prinsessan och hela landets manliga släkta hade varsin ring, men bara EN ring passade ditt finger.. många ringar är bortkastade nu. Större risk nu att rätt ring fastnar. Hoppas att du förstår det symboliska med detta.
