kunna radera helt.
har tänkt på en sak. att vad är det som sårar en människa mest? att bli lämnad eller att efter att ha blivit lämnat, fortfarande har kvar alla minnen som INTE lämnar en? vad gör mest ont? det långvariga, såklart. varför kan man inte, när man vill radera någon, kunna göra det helt? vem kan vara så förjävlig, att man låter en människa fortsätta må dåligt, efter att man blivit lämnad..? minnen... vi människor säger att utan minnen vore vi ingenting.
men visst vore det skönt, att inte få vara någonting... bara vara. men inte vara någonting speciellt. inte vara den som minns något som först var vackert, som sen blev äckligt och irriterande att tänka på. kunna radera helt.
varför går det inte? det är väl upp till en själv? när något sårar så långt in i hjärtat.. och vi idag undrar varför så många tar självmord? det är alla dom här jävla minnena som förstör allt!
vi är bara människor.. vi är inte clark kent, eller fucking gud. vi är bara människor. och människor borde också kunna ha en valmöjlighet att inte bli sårad någon gång då och då...
