anki

varför har det blivit såhär just nu? ingenting är fel, ingenting är direkt jobbigt, men ändå käns allt som en börda. jag önskar att jag kunde säga vad problemet var, men det verkar inte finnas något... jag bara är, och i ett dåligt skick dessutom. idag har dagen mest spenderats åt att vila och sova, fundera. visst, jag mår lite bättre nu fram mot kvällen, men det psykiskt dåliga sitter kvar. jag är inte längre i samma skick som jag brukar, i det skicket då det mesta ändå är underbart och glädjefullt. och då känns det ju ännu mera patetiskt att sitta och klaga över något, när man inte ens har någon speciell anledning. en kur för det här jag känner, det vore nog att få lämna huddinge, och sthlm, för en vecka eller två, få tankarna på annat håll och bara glömma bort det som existerar för att tag. jag skulle nog må bra av det. in i en annan värld.. in i dimman...

DU. jag vill bara säga att jag förstår inte vad som händer mellan oss. jag vet heller inte om det är mitt, eller om det är ditt, eller om det är bådas fel att det händer. men händer, det gör det i alla fall. och jag är rädd för att det kmr att fortsätta att hända, och att varken du eller jag kmr orka ta tag i det innan det är för sent..? men det verkar som att du har tröttnat redan nu, att du skiter i vilket... och det gör så att även jag inte orkar... fan...

och den andra DU. se till att inte hamna i samma fälla som en gång förut föll på någon annan. jag vill inte se att den här personen blir Bara din vardag sen, och att du skiter i alla andra du har nära, och sen så blir du sårad till slut, och står ensam. jag känner redan nu att det börjar bli ganska mycket den personen, och kan börja förstå och sätta mig in i varför vissa nära till dig känner brist på omtanke från ditt håll... inte bra...

och min alldeles egna belli: JAG ÄLSKAR DIG!

SOMETIMES LIFE IS SERIOUS. spanki