anki

jag önskar jag kunde ge dig hela min värld, hela mig, önskar jag kunde veta exakt vad jag vill med mitt liv, vad jag känner med allt. jag önskar jag bara kunde trycka bort min hjärna, och bara lyssna på vad mitt hjärta säger...
men problemet verkar ligga i att jag inte riktigt kan det... iaf inte nu. och det gör ont. det gör riktigt jävla ont. ja, allt har gått så himla fort, vips så sitter man här och har inte ens märkt att dagar blivit månader.. levt i en vacker bubbla, underbar tid och varit gladare än på länge. där mitt hjärta tog över.. sen tog hjärnan över och insåg att det är några saker jag måste ta tag i innan jag klarar av detta. och nu känns det bara som att allt har gått åt helvete. det här är inte hur jag såg det som att det skulle bli. jag såg en framtid som var ljus och glad och att den skulle ske snart. Och nej, fan tänk om det inte alls blir bäst såhär? nej, jag tror inte att det var det som var meningen. ödet, du vet?! jag vet inte vad jag ska göra.. eller vad jag ska säga. känns inte som att det finns ord som kan förklara. jag vill bara att du ska förstå utan att jag ska behöva säga något. men det är svårt när jag själv knappt fattar. Igår kunde jag inte sova. Nej, inte efter allt jag dragit upp. allt som pratats om de senaste dagarna. Sådant som jag helst inte velat prata om. även om det här är helt konstigt, och det blev inte alls som vi trodde att det skulle bli, så vill jag fortfarande ha kvar dig, nära mig. jag saknar dig. jag vill se dig glad, träffa dig på dina finaste dagar, och bara känna att du finns där.

Jag är så ledsen, och ärligt trött på att vara jag just nu. Jag önskar bara att allt vore lätt.. men det är tydligen något ord som inte finns inprogramerat i mitt liv...