Min före(detta)bild

det finns så mycket jag skulle vilja säga till Dig. Hur du har fått mig att må under alla dessa år. Hur min kärlek till dig har gått som en bergochdalbana, att jag ena sekunden kan älska dig väldans mycket, till att jag andra sekunden bara kan känna hat. Och tror du att det är så jag vill känna? det är inte meningen att du ska få mig att jag känna att jag hatar dig. för det vill jag inte.
Jag vet att jag oftast är den som gör misstag, att jag oftast klantar mig, och inte tänker på att det jag gör får konsekvenser. JAG VET. Men så är det att vara en människa. Jag kommer klanta mig minst tusen gånger till i mitt liv. Men det känns som att du tror att alla människor är felfria. Guess what? du är INTE felfri. nej, långt ifrån..
Du ser allting i svart eller vitt. Och jag känner aldrig att jag kan tala om för dig hur jag känner, att jag aldrig kan nå fram till dig, och känna att Du lyssnar. du säger det du vill få sagt, sen när det är min tur att få säga något, så vänder du ryggen. Hur blir det då när jag vill ha någon att anförtro mig till? Tror du då att jag kommer till dig och berättar om jag mår dåligt över en vän etc? Nej, fel, det gör jag inte. För då har jag fått för mig att du än en gång inte kommer att lyssna. Jag menar, varför skulle du? Du klarar ju inte ens av att höra om jag mår dåligt, för då ser du det bara som att jag tycker synd om mig själv, eller att jag helt enkelt får skylla mig själv. får du mig att känna.
Och nu har jag fått nog. För att om det där händer, det som du säger snart är på väg att hända, så är det MITT fel.. var det inte så du sa? ATT DET ÄR MITT FEL!? jag vill inte ha det på mitt hjärta.. så därför känns det som att jag måste lämna dig.. jag vill inte göra det, eftersom att du fått vara med om det tidigare, att någon du älskar lämnat dig. men jag ser fan ingen annan utväg längre.. För jag vill Inte att det där du säger ska hända.. och om jag stannar kvar, kommer det säkert att hända..

Det är meningen att jag ska älska dig livet ut, och det kommer jag förmodligen att göra också.. men det är inte en ursäkt för dig att bete dig hur som helst...
Du har tagit mig för givet. Och jag lovar, det kommer du ångra...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0