anki

Jag pratade med min käre Joy idag, om hur stressigt det kan vara i livet ibland. Jag kan inte sätta mig in i hur förjävligt stressigt hon har det, men jag kan nästan förstå. Hon får inte en ledig stund. Men konstigt, hon lever ungefär två olika liv. Ett här i Huddinge, och ett i Tyresö. Jag vill inte att det ska bli så för henne att hon sliter ut sig själv så mkt att hon en dag kolappsar. usch nej, lilla vännen, du får ta och prioritera lite vad du känner att du vill mest, som dina päron så klokt säger! :)
själv känner jag också att det är stressigt att hinna med allt. finns så mkt folk jag skulle vilja träffa! har tänkt mycket på mitt "gamla liv" i lilla pluttiga balingsnässkolan. där var det som en stor familj för mig. jag saknar nästan varenda en, även om jag inte umgicks med exakt Alla så jättebra. tråkigt hur många man förlorar på vägen, som har betytt så starkt för en. jag fattar inte riktigt hur det ens går till? om man tycker om någon, varför håller man inte kvar den då? det där är något jag alltid kommer undra över... trist! :(

Till alla er som är borta, men INTE bortglömda: en underbart fin låt...
http://www.youtube.com/watch?v=g3C7DECI0jU

How many special people change
How many lives are living strange

ROCK ON! spanki