anki

vad håller jag på med egentligen?

Jag känner mig... jadu, jag vet inte ens hur jag känner mig. Det är så mycket. Mycket av en sak för olika. Ja. Om det fanns pris för världens mest förvirrade person, så vore det vid det här laget vara jag som stod där med pokalen i handen. Jag borde egentligen veta. Veta vad jag vill med mitt liv. Men jag klandrar bort det med att säga att jag ännu är ung, jag vet för lite om livet för att veta exakt vad jag vill. Ibland känns det nästan som att jag snubblar fram på livets tråd, skitnära att ramla av. Vart hamnar jag då?
Rädd för att såra, rädd för att bli sårad. Det är precis så alla människor känner. Och det är PRECIS SÅ det blir. Man sårar, och man blir sårad. Livets gång. Så varför ens oroa sig över att det kan hända, när man ändå VET att det till slut kommer göra det? Åh ibland kan jag verkligen önska att jag inte kände någonting. Att jag ej hade några känslor. För då skulle man slippa oroa sig. Oroa sig över vad man ska känna.
Ja, det här är en sådan dag för Negativitet. Och det får den lov att vara. För jag vet att även Positiva dagar är att komma.

Tills dess, ROCK ON SUCKERS!
Och du, ja JUST DU. tack. Ja, TACK för att jag träffade dig.