anki

fy, jag blir så himla besviken och trött ibland. Man kämpar och kämpar, och önskar bara att man kan få något tillbaka. Borde en person inte bli glad när man visar att man bryr sig om den, och att den inte är glömd? Hur känns det då att inte få känna av det själv?
Jag blir så himla trött när jag tänker på hur många vänner jag har förlorat under den här tiden jag levt. Såna som man trodde man skulle känna livet ut. Såna som man trodde skulle älska en no matter what, som skulle kämpa för en. Och jag blir så himla besviken för att jag vet att jag kunnat kämpa, men inte gjort det. Vetat att bara ett samtal till en man saknar, kan betyda hela världen, men inte gjort det heller. Och då sitter man här sen, även om det är ett eller flera år framåt, och ångesten bara växer. För man vet att om man bara Försökte, så skulle säkert hälften av dom man älskade, fortfarande minnas en..